Det nämns ofta att Stockholm är en otroligt vacker stad. Som stockholmsbo stämmer jag gärna in i det, staden är trivsam och det finns många platser som är vackra. Till och från förs också det en politisk debatt om att det vackra Stockholm måste bevaras, bevaras från att förstöras av nybyggnation och fula hus. I centrum för denna debatt befinner sig ofta skönhetsrådet i rollen som ett bålverk för vad som anses vara vackert. Det är inte helt oproblematiskt att i politiska sammanhang diskutera vad som ska anses vara vackert och inte vackert. Det riskerar till att leda till en skepsis mot nytänkande och mångfald, skönhetsrådet är kanske bästa exemplet på detta. De skulle aldrig tänka sig att ge sitt samtycke till något som var nytänkande eftersom det skulle bryta mot Stockholms stadsmiljö, vilket för skönhetsrådet inte bara behöver vara intressanta skapelser i glas utan det räcker med att färgen på en viss husfasad inte skulle stämma överens med andan i kvarteret för att de ska skrika i högansky. Om det finns en mall för vad som är vackert, är det bara logiskt att en institution vaktar mallen. Därför är det så farligt att diskutera kring vackert och fult i en stad, dels för att alla har olika uppfattning om detta och dels för att man ofrånkomligen blir en väktare för gårdagen och inte vill se framåt. Därför tycker jag det är tråkigt att skönhetsrådet är så tung remissinstans som det är idag. Hur många idag tycker att globen är en styggelse i Stockholms stadsbild? Inte särskilt många, ändå var det många som skrek ut sin förfäran när den byggdes. Idag är detta uppenbarligen inte ett problem eftersom den är en del av det som ny är värt att beskydda.  Det absolut bästa är att staden får växa så fritt som är möjligt så att olika kvarter kan bildas med olika profil, olika stadsdelar med olika anda och utseende. På detta sätt tilltalar staden så många som möjligt och vi riskerar inte att hamna i försvar av en mall för vad som vackert och inte. Dessutom blir staden mycket mer spännande och intressant om det är något som har växt fram på olika sätt än genom en mall för vad som är rätt och riktigt. Förr att tycka att en sådan mall ens skulle existera behöver man nog ha drabbats av ett svårt fall av konservatism och/eller kulturelitism för att tycka.

Om Stockholm för tid och evighet kommer att se ut som det gör idag kommer staden snabbt att bli tråkig och förutsägbar, det är viktigt att staden utvecklas med tiden utan att för den skulle förstöra – som man gjorde på 50-talet – gamla kvarter genom att spränga bort dem. Ett exempel är de nya skyskrapor som några folkpartister kritiserat för ett tag sedan, dessa byggnader skulle förnya bilden av Stockholm och göra staden mer mångfasetterad. Tänk att ha en stad där man kan vandra omkring i ett modernt kvarter kring city med skyskrapor för att efter en 5-10 minuters promenad längs drottninggatan komma till gamla stan med dess speciella charm. Är inte detta något att sträva efter? En intressant fråga, när dessa skyskrapor är byggda: kommer inte samma personer om 15 år när nästa nya projekt kommer igång vara oroade för exakt samma sak? Men då kommer med all sannolikhet dessa skyskrapor anses vara en naturligt del av den stadsbild som är så ovärderlig. Alltså förändras ständigt siluetten över Stockholm, och tur är det. Hur intressant vore en stad som såg ut på samma sätt som för 100 år sedan?

Jag välkomnar nya höghus i city, att staden utvecklas är någonting positivt. Dessutom så är det fördelaktigt om vi bygger högre i Stockholm, marken är attraktiv och det blir billigare per kvadratmeter desto högre husen blir.  Jag tycker också att det är dags att ifrågasätta det sätt som skönhetsrådet med flera ser på staden. Självklart måste staden få växa både på höjden, bredden och med nya kreationer som kan göra Stockholm ännu mera unikt.

Det är en populär trend att säga att man vill ta debatten med Sverigedemokraterna och andra högerextrema partier. Sunt skulle jag säga, även om det är otroligt svårt på grund av deras ofta ignoranta inställning till fakta. Hur ska man i en debatt framstå som ödmjuk och samtidigt påpeka att motdebattören ljuger, om till exempel ”invandringens kostnader”? Det är svårt, hittills så har jag inte sett någon som har debatterat på ett överlägset vinnande sätt mot Jimmie Åkesson. Antagligen för att många trasslar in sig i att försöka visa hur orimligt Åkessons och andras resonemang är och hur lite (eller ofta helt felaktiga) fakta de har i ryggen. Det vore helt klart bättre om debatten handlade om värderingar och ideologi. För till slut handlar det om synen på andra människor, inte om ekonomi. Debatten är bra, men ska vinnas också…

Men oavsett vad debatten handlar om anser vissa forskare att högerextrema krafter gynnas av att invandringen debatteras. Som stöd används exempel från andra europeiska länder, när debatten om invandringen har kommit upp har det gynnat högerextrema/populistiska partier. Medan i Sverige så har vi under 2000-talet inte haft någon hetare debatt och därmed har vi inte heller något högerextremt parti i riksdagen, enligt Carl Dahlström. Analysen känns alldeles för enkel. Högerextrema partier lyckas när det finns ett utbrett missnöje mot vad som upplevs vara ett etablissemang som tycker i princip likadant. Oavsett om invandringen debatteras eller inte. Och om vi aldrig debatterar jobbiga frågor kommer människor heller aldrig att ändra åsikt. Dessutom finns det en rimlighet i att om mer än 4% av Sveriges befolkning stöder SDs politik, så bör de sitta i riksdagen. Och om vi ska ha en chans att se till att så inte blir fallet så måste vi debattera.

De fleta är nog överens om att språkkunskaper är otroligt viktiga och att så som världen utvecklas kommer språkkunskaper att bli än mer viktigt. Tyvärr så blir språkkunskaperna sämre och sämre i Sverige idag. Folkpartiet liberalerna har det intressanta förslaget om att man ska läsa engelska från första klass, obligatoriskt. Det skulle göra otroligt mycket för språkkunskaperna i engelska, som är så centrala, oavsett om vad man ska arbeta med.

Svenska akademien skrek i högan sky att det hotade det svenska språkets ställning. Men hur man kan hävda detta är för mig väldigt besynnerligt. Det är endast ytterligare ett tecken på hur reaktionär Svenska akademien är. Hur gynnas det svenska språket av att vi inte förbättrar våra kunskaper i att kommunicera med andra länder? Språket har alltid utvecklats i utbyte med andra språk och kulturer, ett språk som inte tål att andra influenser, är dömt till döden. Men framförallt är detta ett viktigt steg för att förbättra möjligheterna för oss att få jobb genom att öka konkurrenskraften hos svensk arbetskraft.

I dagens SVD så argumenteras det för att fler språk än engelskan ska läras ut tidigare. Det är helt riktigt att det i många fall inte räcker med engelska, och mer språkkunskaper ger mer frihet till individen. Men det är viktigt att komma ihåg att många har problem med svenskan och engelskan ändå upp på gymnasiet. Att ytterligare tvinga på elever mer språk tidigare kan leda till att många tappar lusten för alla språk om intresset inte finns. Jag skulle säga att man gärna kan införa mer språk tidigare, men på frivillig basis. Då kan elever i samråd med föräldrar och lärare välja om de vill läsa mer språk eller inte. Detta skulle öka kunskaperna utan att riskera att elever känner sig alienerade mot språkstudier.

Efter debatten om obligatoriska medborgarkurser så voteras det huruvida frågan ska skickas till beredningsutskottet eller inte. Hade det inte gjort detta så hade det ursprungliga förslaget gått igenom. Voteringen sker med acklamation och mötesordförande förklarar att utskottet har vunnit (bifall ursprungligt förslag, nej till att bereda saken i beredningsutskottet). Jag ropar ‘Votering’, jag får kommentaren att det är utsiktslöst. Men jag tyckte det var riktigt jämnt och bestämde mig för att ropa votering. Mitt rop ekade lite ensamt, men gjort var gjort. Sedan visade det sig att det faktiskt var riktigt jämnt. Det gick vidare till rösträkning och vi vann. Frågan skickades till beredningsutskottet!

När frågan kom tillbaka till landsmötets plenum gjorde Adam Cwejman en mycket bra plädering tillsammans med Gustav Frödin för att kurserna ska vara frivilliga och att otydligheterna i förslaget skulle strykas. Voteringen gick återigen till rösträkning och denna gång var vi många som ropade. Det visade sig att det skiljde över 20 röster till vår fördel.

Ett stort tack till både Gustav och Adam, för deras pläderingar var verkligen mycket bra och avgjorde slaget. Och nu stoppades ett kvazi-liberalt förslag i papperskorgen!

Nu har 2009 års landsmöte för Folkpartiet liberalerna avslutats. Jan Björklund avslutade landsmötet med att konstatera att Folkpartiet är ett enat och starkt parti och han var glad över alla debatter på landsmötet och den goda stämningen och andra saker man alltid säger när man avslutar ett landsmöte. Jag tycker att det har varit ett roligt landsmöte och jag är överlag glad över besluten som tagits. Höjdpunkterna tycker jag har varit att vi vill genomföra förstatligande av skolan, att landsmötet ställde sig bakom att utreda hur en mer modern upphovsrätt kan se ut,  att vi vill erbjuda fri vård till papperslösa flyktingar och att vi avslog obligatoriska medborgarskapskurser.

De beslut jag själv tycker är mindre bra: Plea bargaining, eller åtalförhandling beslutade landsmötet att stödja. Detta är ett avsteg från svensk rättstradition och är i min mening rättsosäkert.

Sedan var det ett par punkter där jag tycker partiet kunde varit lite modigare, och gått lite längre. Då tänker jag framförallt på LAS och barnomsorg på obekväm arbetstid. Båda är viktiga reformer för arbetslinjen. Att slopa turordningsreglerna i LAS skulle innebära en mer flexibel arbetsmarknad och att unga och invandrare inte systematiskt stängs ute från fasta anställningar. När det gäller barnomsorg på nattetid nöjde sig landsmötet med att uppmana kommunerna, istället för att skriva in det i skollagen och därmed tvinga kommunerna. Synd för många yrkesgrupper som inte kan kombinera arbete och föräldrarskap, om vi ska följa arbetslinjen så ska man inte behöva säga upp sig bara för att man råkar vara ensamstående eller att båda föräldrarna tvingas arbeta på obekväm arbetstid.

Men sammantaget ett roligt landsmöte som fick en snygg final i och med att LUF sopade bort ett batongliberalt förslag om obligatoriska medborgarskapskurser!

Folkpartiet Liberalerna är nu för första gången på 15 år för bevarandet av livstidsstraffet. Detta tycker jag är lite synd, även om skriverlser är någon form av kompromiss.

Partistyrelsen för Folkpartiet ville se obligatoriska medborgarskapskurser. Det var dock något oklart vad dessa skulle innehålla, det fanns stor risk för att det skulle innehålla sociala föreskrifter och kulturella rekommendationer. Dvs, att staten skulle sanktionera visst socialt beteende från medborgarna.

En liberal hållning bör vara att staten inte lägger sig i människors beteende så länge beteendet inte inskränker någon annans frihet. Att man skulle försäkra sig mot rån eller misshandel genom att tvinga alla skriva på ett samhällskontrakt med pompa och ståt är i mina ögon synnerligen naivt. LUF föreslog att dessa kurser skulle vara frivilliga, därmed kan de som är intresserade av att ta del av dessa kurser göra detta.

LUFs linje vann ganska klart, oerhört glädjande.

Folkpartiet liberalernas landsmöte har tagit ett par mycket märkliga beslut idag. Nu under förmiddagen avslogs motionerna H2 och H3. Motionerna var inskickade av Adam Cwejman, Linda Nordlund och Lars-Johan Edström.

Motion H2; Ville att barns asylskäl skulle värderas oberoende av familjens situation. Detta skulle ge en bättre situation för många flyktingbarn och ge dem ett bättre skydd. Tyvärr så röstades detta förslag ned. Jag tycker det är väldigt underligt att ett liberalt parti inte ytterligare vill förbättra flyktingbarns situation. Idag får inte dessa barn sin situation bedömd utifrån sin individuella situation, utan bedömd utifrån sin familj. Olyckligt! Men någon ännu märkligare var att motionens andra del, att man inte ska få låsa in flyktingbarn i häkten, avslogs.

Motion H3; tog bland annat upp hårdare tag mot långa handläggningstider. Om en handläggning tar längre än 6 måndaer så ska den sökande automatiskt beviljas uppehållstillstånd. Detta för att minska det utanförskap, ovisshet och misär det innebär att vänta på beslut om att få stanna eller ej. Vidare ville motionen också att granskningen av migrationsverket skulle öka, genom stickprovskontroller och att JO ska regelbundet kontrollera verket. Vidare ville motionen utöka rättssäkerheten genom att utvisning endast ska kunna verkställas efter ett domstolsbeslut.

Att Folkpartiet liberalernas landsmöte avslår detta är mycket olyckligt. Ett av argumenten mot hårdare kontroll av migrationsverket var att vi inte borde ge sanktioner mot myndigheter. Otroligt inkosekvent, eftersom landsmötet tidigare har röstat för att man ska kunna utdöma viten mot försäkringskassan om de har för långa handläggninstider.

Mycket tråkigt att detta avslogs.

Nu har landsmötet röstat igenom att barnkonventionen ska bli svensk lag. Intressant och en bra signal, men frågan är: går det att göra lagstiftning av en sådan konvention?

Efter att motionen om gårdsförsäljning av vin skickats till beredningsutskottet så kom jämkningsförslaget:

1. Att Landsmötet uttalar att Folkpartiet Liberalerna slår vakt om en restriktiv alkoholpolitik.

2. Att Landsmötet uttalar att Folkpartiet ska avvakta utfallet av den rättsliga prövningen av den finska gårdsförsäljningen. Om den prövningen visar att gårdsförsäljning av vin är förenligt med ett bibehållande av Systembolagets nuvarande försäljningsmonopol, kan Folkpartiet Liberalerna öppna för att gårdsförsäljning av  vin ska tillåtas också i Sverige.

Detta röstades igenom efter rösträkning.