Dessutom så beslutades det att dessa nya tåg ska vara möjliga att ta med cyklar ombord. Detta efter att vi i Folkpartiet drivit frågan och fått med oss alliansen. Planerad trafikstart med de nya tågen är 2016, och då kan Stockholm få en mer flexibel kollektivtrafik precis som t ex Köpenhamn och Berlin där det är en självklarhet med cyklar i tunnelbanan.

Detta kommer kunna bli ett bra sätt att konkurrera med bilen, det är många som gärna cyklar till jobbet men som i praktiken har lite för långt till jobbet för att kunna cykla hela vägen. Nu kommer man längs röda linjen att kunna cykla till tunnelbanan och sedan fortsätta cykelturen väl vid stationen man ska gå av vid. Detta kommer kunna öppna möjligheter för många som inte bor direkt vid en station, utan idag kanske tar bil eller buss till tunnelbanan.

Jag tycker det är väldigt efterlängtat och skönt att vi nu kommer kunna se denna möjlighet bli verklighet med de nya tågen!

Att klaga på förtätning av staden är populärt i vissa kretsar, men vari ligger egentligen problemet? För mig luktar detta NIMBY-mentalitet lång väg. Jag tycker problemet egentligen är det motsatta – vi har en för gles stad. Många förorter ligger isolerade från varandra, utan naturliga sätt att promenera, cykla eller åka mellan områdena. Ett mycket konkret exempel är Östbergahäjden där jag bor. Det finns en väg som går runt höjden, men det finns bara en utfart. Det går inte på ett smidigt sätt att ta sig vidare till Liseberg som ligger precis nedanför höjden och mellan områdena ligger en liten rämsa med träd. Att kalla remsan för park är ett hån. Bättre hade varit om man faktiskt byggt ihop Östbergahöjden med omkringliggande områden (gamla Östberga, Liseberg och Årsta) för att få en möjlighet till liv och rörelse i området och därmed möjlighet till mer butiker (som idag saknas). Just detta planerar man att göra i viss utsträckning, genom att bygga bostäder på årstafätet. Reaktionerna låter inte vänta på sig, insändare skrivs där den tråkiga rishög som idag är årstafältet helt plötsligt framställs som guds gåva till reakreationen. Märkligt och väldigt nostalgiskt.

Artikelns final är en utläggning om hur hemskt det är med nya slussen och att den gamla var bättre och borde bevaras. Den attackerar beslutet för att vara ogrundat men hänvisar inte till någon undersökning som skulle stödja att tesen att det är hållbart att behålla gamla slussen. Märkligt och väldigt nostalgiskt.

Tyvärr så får nostalgin tyvärr ofta överhanden i diskussioner om stadsplanering. Det behövs fler som ifrågasätter att denna känsla ska få styra hur vår stad utvecklas i framtiden.

Sammanfattning av Juholts tal:

-Internationella konflikter kan skapas av ekonomisk och social oro

-Regeringens försvarsreform är underfinansierad, men Julholt sa uttryckligen att han inte vill förändra försvarsanslagen.

-Utblick om att han var stolt över att han ofta först med att prata om problem.

-Han uttryckte kritik mot yrkesförsvaret, men sa inte vad vi skulle ha istället

Sammanfattning av Björklunds tal:

-Euron var från början ett fredsprojekt, leder till ökat samarbete. Euron är bra för Europa

-Vi bör vara med i NATO

-Vi bör placera permanenta stridskrafter på Gotland.

-Historisk utblick om kalla kriget, utblick om det positiva i arabiska våren. Kort sagt, demokrati och marknadsekonomi är överlägset

-Energipolitiken kommer vara en del av Sveriges säkerhetspolitik, därför är det viktigt att vi är självförsörjande även i framtiden – dvs, nuvarande kärnkraftverk måste ersättas med nya.

Kontrasterna är tydliga, Jan Björklund är ideologisk men samtidigt konkret. Björklund känns säker och vet vad han och Folkpartiet vill. Håkan Juholt som kontrast var otydlig, och mest flummig.

Gårdagen var intressant , flera talare – däribland ÖB – talade om att det är dags att börja leta efter bättre samarbeten i försvarsberedskapen, bland annat genom att vi behöver gå mot att ”poola” resurser. Sverige kanske inte kan i det långa loppet upprätthålla en toppmodern försvarsberedskap på alla områden. Kanske är det smartare om vi satsar extra på vissa delar, och låter andra komplettera med andra resurser. Ett exempel skulle vara att vi åtar oss att sköta Finlands flygstridkrafter, mot att Finland tar ansvar för förse Sverige med säg stridsfordonskapacitet. Denna typ av samarbeten tror jag är framtiden, jag skrev en del om detta för ett par år sedan. Då var läget annorlunda, men nu när de flesta länderna i Europa och västvärlden skär ner på sina försvarsbudgetar har denna diskussion akualiserats.

Egentligen handlar denna fråga inte om huruvida man spenderar mycket eller lite pengar på försvaret. För oavsett finns det en enorm effektiviseringspotential i att börja samarbeta mer kring att fördela olika försvarsuppgifter mellan olika nära samarbetspartners. Dels kan vi få ut mer för de pengar vi satsar, för varför ska vi hålla oss med 27 separata flygvapen i Europa? Ett samarbete där olika uppgifter fördelas på olika samarbetspartners ökar också det militära samarbetet, vilket kan leda till ökad förmåga att delta i internationella insatser.

Jag tycker det är otroligt intressant att ÖB med flera nu börjar diskutera kring den här typen av samarbeten. Dock har dagens schema inletts med en halvtimme snömos signerat Håkan Julholt, där det han själv ville lyfta fram som centralt var att ekonomiska och sociala frågor kan leta till internationella konflikter.

Egentligen är frågan enkel, det handlar om makten över sitt eget liv och sin egen kropp. Att Folkpartiet, Centrerpartiet och Moderaterna har gått med på att ge KD mer tid i denna fråga är pinsamt.

Fler om detta: LUF Storstockholm

Kul att vara nere i tunnlarna i alla fall, hade det inte varit för alla maskiner och för att vi åkte i en turistbuss hade jag nog fått lite urban explorer-känsla. Hursomhelst, kul att se den blivande pendeltågsstationen under centralen – just nu mest en stor grotta.

Stort cred till Tim, Lovisa och William som trotsade kylan för att samla in pengar till de gömda flyktingarna!

Fler som bloggat om detta: Frida Simonsson, Bonnie Peterson

Frågan gäller inte bara vilken information som ska sparas och samlas in, utan även hur länge, samt om rättsväsendet ska få automatisk tillgång till uppgifterna eller om uppgifterna ska behöva begäras ut. Idag är det till exempel så att svensk polis och tull kan begära ut information om olika misstänkta individers flygresor. En automatisk tillgång till uppgifterna ger helt andra förutsättningar. I det ursprungliga förslaget som parlamentet avvisade var utgångspunkten att automatisk tillgång skulle ges till rättsvårdande myndigheter.

Den grundproblematik som oroar mig är att många nya förslag tillkommer som hotar den personliga integriteten utan egentlig evidens för deras nödvändighet eller för att de faktiskt kommer att vara till hjälp. En del debattörer, så som Stewart Baker (tidigare på NSA och department of homeland security), tenderar dessutom att peka ut enskilda händelser och därefter föreslå generella lösningar. Som när Baker refererar till hur det misslyckade attentatet mot ett flygplan på väg till Detroit den 25 december 2009 skulle ha stoppats med PNR. Till börja med är detta är hypotetiskt. Vidare borde man ställa sig frågan om det är ett effektivt sätt att bekämpa terrorhot på samt om nyttan av insamlandet av denna information står i proportion till den skada som kommer att uppstå som följd.

Jag hoppas att parlamentet än en gång sätter ner foten om det inte är så att man gjort märkbara förändringar jämfört med det tidigare förslaget.

Bra att Corren att ta upp detta och för den som önskar mer läsning för att sätta sig in i vad fairtrade handlar om rekommenderar jag följande rapport. Det är inte sunt att myten om fairtrade idag får stå oemotsagd.