Att ropa eller inte ropa…En landsmötesanektdot

Efter debatten om obligatoriska medborgarkurser så voteras det huruvida frågan ska skickas till beredningsutskottet eller inte. Hade det inte gjort detta så hade det ursprungliga förslaget gått igenom. Voteringen sker med acklamation och mötesordförande förklarar att utskottet har vunnit (bifall ursprungligt förslag, nej till att bereda saken i beredningsutskottet). Jag ropar ‘Votering’, jag får kommentaren att det är utsiktslöst. Men jag tyckte det var riktigt jämnt och bestämde mig för att ropa votering. Mitt rop ekade lite ensamt, men gjort var gjort. Sedan visade det sig att det faktiskt var riktigt jämnt. Det gick vidare till rösträkning och vi vann. Frågan skickades till beredningsutskottet!

När frågan kom tillbaka till landsmötets plenum gjorde Adam Cwejman en mycket bra plädering tillsammans med Gustav Frödin för att kurserna ska vara frivilliga och att otydligheterna i förslaget skulle strykas. Voteringen gick återigen till rösträkning och denna gång var vi många som ropade. Det visade sig att det skiljde över 20 röster till vår fördel.

Ett stort tack till både Gustav och Adam, för deras pläderingar var verkligen mycket bra och avgjorde slaget. Och nu stoppades ett kvazi-liberalt förslag i papperskorgen!

Ett svar to “Att ropa eller inte ropa…En landsmötesanektdot”

  1. Jonas Lidén Says:

    Bra jobbat, minst sagt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: