Alla tycks vilja vara liberaler

Det är ett mått på liberalismens framgång att många influeras av den. Till och med många konservativa kallar sig idag hellre för ”liberalkonservativa”, och idag dök ett nytt begrepp upp på SVDs ledarsida: upplyst konservatism. Anders Linder skriver stolt om hur konservatismen är den bästa bäraren av upplysningen med respekt för mänskliga rättigheter och individen men samtidigt med en fot i traditionens tecken. Vad Linder egentligen lyfter fram är att konservatismen har tvingats att acceptera liberalismens genombrott och har fått anpassa sig för att överleva.

När Linder pratar om upplysningens ideal så tar han fasta på idén om de mänskliga rättigheterna och den individualism som föddes med bland andra John Locke. Men jag frågar mig, hur kan en ideologi som från början var emot allt detta vara bättre lämpad till att förvalta detta arv än den ideologi som från början startade upplysningen? Originalet står sig alltid bättre än en blek kopia. Liberalismen står sig än. Den intressanta frågan är varför inte Linder tar upp Liberalismen över huvud taget? Han vänder sig mot vänstern och hur de blivit reaktionära och framstegsfientliga, vilket de inte var för bara 30 år sedan. Detta är sant men visar framför allt på hur Linder ängslig han är för att nämna den ideologi som vårdat de värderingar som Linder hyllar, ända från dess skapande till idag.

Denna hyllning till liberala värderingar vore inte problematisk om det inte vore för den förvrängning som automatiskt sker när konservativa försöker anamma liberalismen. Hur ställer sig en ”liberkonservativ” i frågor så som FRA och datalagringsdirektivet. I praktiken har vi sett ”liberalkonservativa” på båda sidorna i dessa frågor, kanske för att vissa prioriterar den liberala sidan av sin ideologi och andra anammar den konservativa i dessa frågor . Vidare hur ska en ”upplyst konservativ” ställa sig till frågor om friare rörlighet över gränserna, svagare nationalstater och starkare individer – i debatten om Lissabonfördraget drog många ”liberalkonservativa” ut för att motarbeta fördraget med argumentet att nationalstaterna skulle komma att försvagas. Perspektivet var klart konservativt.

Slutsatsen blir att konservativa kan kalla sig liberala, men i praktiken kan vi aldrig lita på att de i slutändan försvarar varken upplysningens ideal eller individens frihet. Därför kommer vi sanna liberaler alltid att vara individens sanna försvarare. Linder med fler kan kalla sig för bärare av upplysningen, men för att vara det i praktiken krävs att de anammar individens frihet utan konservativa reservationer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: