Att jobba för de utsatta
SVD skriver idag att Folkpartiet inte driver frågor om social utslagning, hemlöshet och missbruk. Deras grund för detta är att Erik Ullenhag och Jan Björklund inte pratar så särdeles mycket om dessa frågor. Men jag undrar lite stillsamt; vad ska Jan Björklund och regeringen ska göra åt hemlösheten? Regeringen har givit extra pengar till kommuner och landsting för att undvika nedskärningar av viktiga uppgifter som till exempel vård av missbrukare. Men vad mer konkret kan en regering göra? Jag tycker det är högst rimligt att politiker som kandiderar till riksdagen och som hoppas ingå i en regering pratar om de saker de faktiskt kan påverka. Och Jan Björklund, eller någon annan regeringsföreträdare oavsett partifärg kan göra ett skvatt mot missbruket. Det är upp till kommun- och landstings politiker. Och där finns det gott om Folkpartister som gör väldigt mycket.
Som exempel gör Folkpartiet i Stockholm otroligt mycket, i landstinget har Sara Svanström varit drivande för att få fram ett sprutbytesprogram för missbrukare och landstingsrådet Birgitta Rydberg har länge arbetat för både jämställdhet i vården och bättre vård av psykiskt sjuka. Vårdvalet som i allra högsta grad är en socialpolitisk fråga är något vi liberaler har kämpat för runt om i landet och på många håll drivit igenom. Att den enskilda patienten ska få välja vilken läkare han/hon vill gå till innebär inte bara mer makt åt individen, effektivare system med mindre köer utan dessutom att människor som ofta känner sig marginaliserade eller utanför samhället nu lättare söker sig till en läkare vid behov. Mer om detta kan hittas på Birgitta Rydbergs blogg. Detta är verkligen att arbeta för de utsatta i samhället.
Så att Folkpartiet skulle ha förlorat socialpolitiken forstår jag helt enkelt inte. Problemet är kanske snarare att landstingspolitiken hamnar i skymundan bland alla riksdagsfrågor. Att jobba för de mest utsatta är kanske inte något som renderar i stora rubriker, men det är otroligt viktigt och är det något Folkpartiet är bra på så är det att uppmärksamma och hjälpa utsatta människor
This entry was posted on mars 12, 2010 at 09:38 and is filed under Hemlöshet, Missbruk, Socialpolitik, Vårdvalet with tags Birgitta Rydberg, Folkpartiet, Hemlöshet, Missbruk, Vårdvalet. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Christoffer Fagerberg 
mars 12, 2010 den 10:31
Jag håller i och för sig med Christoffer om att Folkpartiet inte tappat socialpolitiken. Det är ett mycket omfattande begrepp. Christoffer berör landstingsaspekter i sitt inlägg. Men hit hör även det vittomfattande ansvar som kommunerna har med att bistå de som behöver samhällets stöd. Barn till föräldrar som inte klarar sitt vårdnadsansvar; struliga ungdomar; missbrukare; funktionsnedsatta; hemlösa; äldre med omvårdnadsbehov etc. Listan kan göras lång.
Detta hanterar vi i den kommunalgrå vardagen. Det gör vi genom att se till att sånt som borde vara självklart, men ändå inte är det, BLIR självklart. Välfungerande samarbetsrutiner mellan kommun och landsting kring enskilda individer med komplexa vårdbehov t ex, välfungerande samarbetsrutiner mellan kommun och polis kring unga lagöverträdare är ett annat exempel. Ger man tydliga politiska riktlinjer så GÅR det att förändra i den riktning man önskar, även om trögrörligheten är stor.
Anders A. Aronsson (FP)
ordförande i Socialnämnden för barn och unga, Uppsala kommun
mars 12, 2010 den 11:25
Bra kommentar Anders, en stor del av socialpolitiken ligger på kommunal nivå – och då blir det än mer lustigt det som SVD skriver om att rikspolitiker som borde prata hemlöshet och missbruk. Den ”grå” kommunala vardagen borde debatteras mer, för det är ofta den som påverkar människor som mest.
mars 13, 2010 den 15:15
[…] 13 mars: Liberala Ungdomsförbundets distriktsordförande Christoffer Fagerberg skriver om bl.a. vårdval och jämlikhet angående SvD:s ledare i går 12 […]
mars 14, 2010 den 14:27
”vad ska Jan Björklund och regeringen ska göra åt hemlösheten?”
Svar: Legalisera narkotika under kontrollerade former. Att förbjuda något innebär just att man slår ut de som sysslar med det som är förbudet. Så länge man lyckas hålla det gömt för statens kontrollorgan så kan man klara sig kvar i systemet, men så fort statens öga är där och upptäcker det, då slår samhället ut personen. Det helt utan att man gjort någon annan illa.
Leva ”utanför” samhället sliter enormt
Brottslighet innebär att man gör andra människor illa.
Om staten börjar bestämma över människors privata liv då gör faktiskt staten dessa illa och beter sig brottsligt, att tvinga någon till och göra eller inte göra saker där det bara påverkar personen själv tror jag inte är möjligt för någon annan och hålla på med.
mars 20, 2010 den 11:06
Att legalisera narkotika skulle inte göra någon nytta. Ganska enkla marknadsekonomiska regler visar varför det är dåligt: Tillgång och efterfrågan styr hur mycket av en vara som används. Om tillgången ökar (vilket det kommer att göra om man legaliserar) så användandet att öka, och bruk leder till missbruk. Missbruk leder till social utslagning genom att det blir svårare att behålla ett jobb, behålla sitt sociala liv – oavsett om det är legalt eller inte. Därför kommer legalisering leda till ökad social utslagning.
Att öka kontakten med narkomaner och för att få in dem i ‘systemet’ kan göras även när droger är illegalt. Ett exempel på hur man kan nå t ex sprutnarkomaner är via sprutbytesprogram. Och då är vi tillbaka på landstingsnivå
mars 25, 2010 den 14:52
Jag håller med att det vore önskvärt att legalisera gräs ty det stjäl så mycket pengar av polisens budget iform av ostrukturerade spaningar på ungdommer. Det är också önskvärt med ytterligare insatser i form av subtionsvård där man ger amfetaminister substitut för den narkotika dom annars köper på gatan. Detta undanröjer grundvalarna för dom organiserade gängen samt att missbrukarna slutar begå brott för att finansiera sitt missbruk. Det sparar också enorma pengar då vi slippen ha en massa människor i heldygns förvarning på fängelserna. Vilket kostar flera tusen om dan. Om enskilda politiker inom allisansen på landstings och komunnivå engagerar sig för dom hemlösa så är helheten i alliansen politik att den ökar på hemlösheten totalt sett genom sin inhuma politik och all form av kreativitet och engagemang saknas. 40 000 sjukskriva blev nyligen utförsäkrade och tvingas nu delta i arbetsmarknadsinsatser och tvingas söka socialbidrag. För många blir det ett för stort slag och man klarar inte ens av den komplicerade process som det är att söka socialbidrag. Resultatet är många gånger att personen blir hemlös eller tar livet av sig. Jag vill inte påstå att socialdekraterna är några klassens ljus heller och utslagningen var stor under dom också. En ordnad form av legalisering skull tvivelsutan vara en reform som skulle spara mycket iform minskat lidande men också avsevärda summor pengar.
mars 28, 2010 den 00:07
Just ökade satsningar på substitutionsvård görs just nu. Du kan läsa mer om det på Birgitta Rydberg blogg. När det gäller sjukskrivningarna är alliansens politik den enda rätta. Varför ska de människor som S ville gömma undan från statistiken dömas till ett liv utanför? Det är bättre att de får en chans genom att samhället satsar på att de ska få ett jobb igen.