Nostalgi kan vara en farlig känsla

Det är intressant att läsa olika, ofta mer eller mindre bittra, inlägg om nybyggen eller byggprojekt i Stockholm. Tyvärr så f’ärgas dessa inlägg allt för ofta av nostalgi och rätt vaga formuleringar om vad man vill ha istället. Ett bra exempel är en artikel på DNs stockholmsdebatt för ett par dagar sedan. Artikeln ankalgar Stockholms översiktsplan ”promenadstaden” för att vara vag och otydlig, men artikeln tar inte upp något möjligt alternativ utan havererar endast om planens oduglighet, och att förtätning har blivit ett självändamål.

Att klaga på förtätning av staden är populärt i vissa kretsar, men vari ligger egentligen problemet? För mig luktar detta NIMBY-mentalitet lång väg. Jag tycker problemet egentligen är det motsatta – vi har en för gles stad. Många förorter ligger isolerade från varandra, utan naturliga sätt att promenera, cykla eller åka mellan områdena. Ett mycket konkret exempel är Östbergahäjden där jag bor. Det finns en väg som går runt höjden, men det finns bara en utfart. Det går inte på ett smidigt sätt att ta sig vidare till Liseberg som ligger precis nedanför höjden och mellan områdena ligger en liten rämsa med träd. Att kalla remsan för park är ett hån. Bättre hade varit om man faktiskt byggt ihop Östbergahöjden med omkringliggande områden (gamla Östberga, Liseberg och Årsta) för att få en möjlighet till liv och rörelse i området och därmed möjlighet till mer butiker (som idag saknas). Just detta planerar man att göra i viss utsträckning, genom att bygga bostäder på årstafätet. Reaktionerna låter inte vänta på sig, insändare skrivs där den tråkiga rishög som idag är årstafältet helt plötsligt framställs som guds gåva till reakreationen. Märkligt och väldigt nostalgiskt.

Artikelns final är en utläggning om hur hemskt det är med nya slussen och att den gamla var bättre och borde bevaras. Den attackerar beslutet för att vara ogrundat men hänvisar inte till någon undersökning som skulle stödja att tesen att det är hållbart att behålla gamla slussen. Märkligt och väldigt nostalgiskt.

Tyvärr så får nostalgin tyvärr ofta överhanden i diskussioner om stadsplanering. Det behövs fler som ifrågasätter att denna känsla ska få styra hur vår stad utvecklas i framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: