Rödgrön EU-kompromiss

Så kom de rödgrönas EU-kompromiss. Det är en kompromiss mellan 3 partier som har helt olika syn på Europa. Ja, (S) Njae (MP) och Nej (V) kokades ihop till en rörig kompromiss. Vänstern fick släppa på kravet om att lämna EU och MP var tvungna att acceptera att EU ska få en global roll. Dock är det inget EU-positivt program, vilket man naturligtvis inte kunde vänta sig. V och MP har tvingats acceptera EU men inte mycket mer. Det vill till exempel motarbeta en federal utveckling, det är ett vacker omskrivning på att de inte vill att makten i Europa ska flyttas närmre medborgarna. EU är långt ifrån någon perfekt organisation, makten ligger alldeles för långt ifrån medborgarna och det är i praktiken omöjligt att utkräva politiskt ansvar för fattade beslut. Därför behövs mer makt åt Europaparlamentet, bara då kan vi rösta bort politiker vi inte vill ska styra. Men detta är de rödgröna bestämt emot.

EU-minister Birgitta Ohlsson skrev en väldigt bra rapport angående de rödgröna partierna EU-politik. Strävar man efter en konsekvent EU-politik som tar ansvar för helheten, har en positiv syn på samarbete i Europa och vill att medborgarna ska ha mer inflytande i EU (mer federalism där parlamentet får makten) då är det Folkpartiet som gäller.

Fler som bloggar om detta: Andreas Froby

Alliansen leder

SCB:s mätning visade oppositionen i en klar ledning, dock genomfördes denna delvis innan opinionen började svänga. Som bekräftelse på att opinionen nu svängt kom SIFO:s junimätning. Där leder Alliansen med 48,4% mot de rödgrönas 45,6%. Folkpartiet får 6.1%. Glädjande läsning!

Dessutom leder nu Alliansen om man slår ihop de senaste mätningarna till ett snitt.

Valrörelsen kommer att bli jämn, men det är glädjande att Alliansen har vind i seglen!

Ont mot gott?

De rödgrönas skuggbudget kom för ett tag sedan och till allas förvåning så har de accepterat den allra största delen av Alliansens skattesänkningar. Trots att de ägnat större delen av de senaste åren med att demonisera sagda skattesänkningar. Av någon outgrundlig anledning så valde de rödgröna ut just unga människor som de personer som ska få drabbas av den största skattehöjningen – 10 miljarder mer i skatt på ungas anställningar. Hur detta ger fler jobb för unga är en gåta. Ändå utger sig de rödgrön för att vara solidariska och rättvisa, ja rent av godheten själv.

Illusionen om den goda vänstern får sig en törn när man betänker att de enda regeringarna som nått 1% målet för biståndet har varit borgerliga, förbättringar för minoriteter såsom homosexuellas rättigheter har kommit under borgerliga regeringar (partnerskapslagen, könsneutrala äktenskap, m.m.). Vänstern må vara duktiga på att prata solidaritet men i praktiken är det ofta just bara prat.

En mycket intressant ledare på liknande tema är Sanna Raymans ledare i SVD i dag.