Så kom de rödgrönas EU-kompromiss. Det är en kompromiss mellan 3 partier som har helt olika syn på Europa. Ja, (S) Njae (MP) och Nej (V) kokades ihop till en rörig kompromiss. Vänstern fick släppa på kravet om att lämna EU och MP var tvungna att acceptera att EU ska få en global roll. Dock är det inget EU-positivt program, vilket man naturligtvis inte kunde vänta sig. V och MP har tvingats acceptera EU men inte mycket mer. Det vill till exempel motarbeta en federal utveckling, det är ett vacker omskrivning på att de inte vill att makten i Europa ska flyttas närmre medborgarna. EU är långt ifrån någon perfekt organisation, makten ligger alldeles för långt ifrån medborgarna och det är i praktiken omöjligt att utkräva politiskt ansvar för fattade beslut. Därför behövs mer makt åt Europaparlamentet, bara då kan vi rösta bort politiker vi inte vill ska styra. Men detta är de rödgröna bestämt emot.
EU-minister Birgitta Ohlsson skrev en väldigt bra rapport angående de rödgröna partierna EU-politik. Strävar man efter en konsekvent EU-politik som tar ansvar för helheten, har en positiv syn på samarbete i Europa och vill att medborgarna ska ha mer inflytande i EU (mer federalism där parlamentet får makten) då är det Folkpartiet som gäller.
Fler som bloggar om detta: Andreas Froby