Lördagen på Folk och Försvar inleddes med först Hågan Juholt och därefter Jan Björklund. Kontrasterna kunde inte vara större, och då tänker jag inte primärt på sakpolitik. Julholt var vag, gled från konkreta slutsatser och hans tal kan summeras med ordet snömos.
Sammanfattning av Juholts tal:
-Internationella konflikter kan skapas av ekonomisk och social oro
-Regeringens försvarsreform är underfinansierad, men Julholt sa uttryckligen att han inte vill förändra försvarsanslagen.
-Utblick om att han var stolt över att han ofta först med att prata om problem.
-Han uttryckte kritik mot yrkesförsvaret, men sa inte vad vi skulle ha istället
Sammanfattning av Björklunds tal:
-Euron var från början ett fredsprojekt, leder till ökat samarbete. Euron är bra för Europa
-Vi bör vara med i NATO
-Vi bör placera permanenta stridskrafter på Gotland.
-Historisk utblick om kalla kriget, utblick om det positiva i arabiska våren. Kort sagt, demokrati och marknadsekonomi är överlägset
-Energipolitiken kommer vara en del av Sveriges säkerhetspolitik, därför är det viktigt att vi är självförsörjande även i framtiden – dvs, nuvarande kärnkraftverk måste ersättas med nya.
Kontrasterna är tydliga, Jan Björklund är ideologisk men samtidigt konkret. Björklund känns säker och vet vad han och Folkpartiet vill. Håkan Juholt som kontrast var otydlig, och mest flummig.