Stockholms nya ledning

Då var det klart, så här ser Stockholms politiska ledning ut. Ett par nya namn och något namn som försvunnit. Kristina Alvendal ersätts av Regina Kevius (M) och Per Ankersjö (C) blir borgarråd med ansvar för miljö- och hälsoskyddsnämnden samt stadsmiljörådet.

Folkpartiet behåller sina två borgarråd, Lotta Edholm fortsätter som skolborgarråd och Madeleine Sjöstedt fortsätter som kulturborgarråd, men istället för idrottsfrågor har hon också ansvar för fastighetsnämnden. Sedan igår stod det klart att Folkpartiet nominerat just Lotta och Madeleine för fortsatt förtroende som borgarråd. Båda har gjort ett jättebra jobb de senaste 4 åren och jag är glad över att Folkpartiet får behålla skola och kultur som områden.

Jag tycker det här ser riktigt bra ut!

Fler som bloggar om detta: Birgitta Rydberg, Rasmus Jonlund, Madeleine Sjöstedt

Desperationen och populi(s)men når nya rekordnivåer!

I takt med att Socialdemokratin har fått mindre och mindre förtroende så har partiet blivit mer desperat och mer populistiskt. Men idag tar Socialdemokraterna och Thomas Bodström guldmedalj i sporterna populism och desperata utspel. För nu går Thomas Boström ut och lovar fotbolls EM 2020.

Det är naturligtvis inget fel med att göra ansträngningar mot att söka fotbolls EM, men när man tar en närmare titt på vad som skulle krävas för att göra en ansökan för EM 2020 så behövs flertalet nya arenor, eller att befintliga arenor byggs ut så att de åtminstone har kapacitet för 40 000 personer. Jag undrar lite stillsamt om det är riktigt motiverat att lägga så mycket skattepengar som skulle krävas på just detta? Det finns andra stora idrottsarrangemang som vi kan söka som vi har betydligt bättre förutsättningar för att kunna få. Men det är klart, det skulle inte vara lika valtaktiskt av Sossarna att prata om någon mindre idrott, så som hästsport, friidrott eller hockey.

Alla de sporter jag nämnde ovan har kapacitet för att idag söka ett större arrangemang med mindre ansträngning och kostnad jämfört med fotbollen. Sverige har endast en stor arena idag, och det är Nya Ullevi som tar in 43 000 personer och om några år, när nya nationalarenan är klar i Stockholm har vi en till. Jämför det med England som idag har minst ett dussin stora arenor, bland annat Old Trafford (en hemtrevlig, vacker och praktfull arena i Manchester med kapacitet för 76 000 personer) och Nya Wembley (kapacitet: 90 000 personer)

Hur ska Sverige konkurera med andra europeiska länder som redan idag har mycket större arenor. Och om vi bygger nya arenor, eller bygger ut de vi har kommer vi till den intressanta frågan: vad ska vi göra med arenorna efter EM? Råsunda fylls inte ens när det är derby i Stockholm, vilket behov finns då av ännu större arenor som ändå bara stor tomma efter EM? Om vi ens får arrangemanget det vill säga… Vilket inte är troligt, och då är det verkligen pengar i sjön!

I stället för att gödsla med våra skattepengar på arrangemang vi kanske eller kanske inte kan få stå värd för, så kan man göra så som Folkpartiet i Stockholm har gjort: Hjälpa Stockholms fotbollslag med nya arenor genom att upplåta mark, men att lagen själva får finansiera sina arenor. Då blir de också i den storleken som det finns behov av. Det är den politik som Madeleine Sjöstedt står för i Stockholm, den gynnar fotbollen i Stockholm och Sverige utan att gödsla med skattepengar.

I valet mellan enormt prestigeprojekt med tveksam utgång och enorma kostnader, eller en mer sansad politik med garanterat resultat väljer jag Madeleine Sjöstedts linje framför Thomas Bodströms linje! Men det är klart, då vinner man inte guldmedalj i populism men det priset kan jag unna Bodström.