Filmpolitikens sammanbrott?

En rad personer skriver idag på DN debatt om risken för att den svenska filmpolitiken rasar samman. Detta verkar vara nära förestående enligt debattörerna eftersom parterna som ligger i förhandling bara har ett år på sig nu och att förhandlingarna just nu ligger stilla. Är det bara jag eller känns frågan inte riktigt så akut?

För övrigt är det intressant att se att större delen av artikeln ägnas åt att poängtera hur viktigt det är att staten pumpar in pengar i film, annars blir konsekvenserna ödesdigra. Exakt vad som är så hemskt med att de som går på bio faktiskt betalar vad det kostar hänger jag inte riktigt med på. Men så delar jag inte den romantiserade föreställningen att det är av enorm vikt att just svensk filmindustri gynnas.

Lokal prestige som kostar

Det finns en rad olika festivaler runt om i Sverige och de senaste åren har de bara blivit fler. Många av dessa går bra, eller till och med väldigt bra. Andra går mindre bra. Hultsfredsfestivalen har gått i konkurs och nu har Arvikafestivalen problem. Jag har själv aldrig varit på Arvika, dock har jag varit på Hultsfred även om det var ett par år sedan. Det är lite tråkigt, men samtidigt spelades inte min musik på Hultsfred längre så det spelar inte så stor roll – och med deras profil de haft de senaste åren så går det bra att se precis samma band på i princip valfri annan festival.

Det är välkänt att kommunerna där Sveriges festivaler i de flesta fall stödjer på olika sätt de lokala festivalerna för att det är bra för turismen. Det skulle vara intressant att se någon slags kalkyl för hur lönsamt detta är för kommunerna, men lokal prestige brukar dock prioriteras före ekonomisk nytta. Men är det inte lite intressant att nu när festivalerna har problem så ropas det på mer stöd? Hultsfredsfestivalen fick omfattande ekonomiskt stöd från kommunen, men dog ändå. Nu meddelar Arvikefestivalen att de behöver hjälp för att överleva, att fråga efter mer skattemedel blir en naturlig konsekvens när kommunen en gång har gått in med pengar. Och frågan är till vilken nytta? Hur mycket ska lokal prestige få kosta?

Det finns en alldeles utomordentligt fungerande marknad för festivaler, och ett mycket stort underlag av kunder – ändå får festivalerna allt som oftast stöd vid behov. Att tala om någon festivaldöd är inte korrekt, Expressen skriver också om detta: det handlar snarare om att dåligt skötta festivaler får problem – medan de som sköts bra klarar sig. Precis som vilka andra företag som helst.

Så frågan är åter igen, varför ska kommunpolitiker in och stödja festivaler? Hur mycket ska den lokala prestigen få kosta kommuninvånarna? Jag hoppas att politikerna i Arvika tar sitt förnuft till fånga och inte spenderar invånarnas pengar på en festival. Även om det kan tyckas vara festligt att ställa till med party för skattepengar. Förutsatt då att pengarna faktiskt hjälper, vilket inte är säkert som fallet Hultsfred visar.