Att debattera eller inte…

Det är en populär trend att säga att man vill ta debatten med Sverigedemokraterna och andra högerextrema partier. Sunt skulle jag säga, även om det är otroligt svårt på grund av deras ofta ignoranta inställning till fakta. Hur ska man i en debatt framstå som ödmjuk och samtidigt påpeka att motdebattören ljuger, om till exempel ”invandringens kostnader”? Det är svårt, hittills så har jag inte sett någon som har debatterat på ett överlägset vinnande sätt mot Jimmie Åkesson. Antagligen för att många trasslar in sig i att försöka visa hur orimligt Åkessons och andras resonemang är och hur lite (eller ofta helt felaktiga) fakta de har i ryggen. Det vore helt klart bättre om debatten handlade om värderingar och ideologi. För till slut handlar det om synen på andra människor, inte om ekonomi. Debatten är bra, men ska vinnas också…

Men oavsett vad debatten handlar om anser vissa forskare att högerextrema krafter gynnas av att invandringen debatteras. Som stöd används exempel från andra europeiska länder, när debatten om invandringen har kommit upp har det gynnat högerextrema/populistiska partier. Medan i Sverige så har vi under 2000-talet inte haft någon hetare debatt och därmed har vi inte heller något högerextremt parti i riksdagen, enligt Carl Dahlström. Analysen känns alldeles för enkel. Högerextrema partier lyckas när det finns ett utbrett missnöje mot vad som upplevs vara ett etablissemang som tycker i princip likadant. Oavsett om invandringen debatteras eller inte. Och om vi aldrig debatterar jobbiga frågor kommer människor heller aldrig att ändra åsikt. Dessutom finns det en rimlighet i att om mer än 4% av Sveriges befolkning stöder SDs politik, så bör de sitta i riksdagen. Och om vi ska ha en chans att se till att så inte blir fallet så måste vi debattera.

Att räkna eller inte räkna…

Att räkna på kostnaden för invandringen är något som Sverigedemokraterna gillar att göra, och som Per Gudmunsson påpekar i dagens SVD så gillar inte de etablerade partierna att tala om just dessa kostnader. Gudmunsson tar upp följande: ”En tioprocentig ökning av den totala migrantstocken från ett specifikt land resulterar i genomsnitt i omkring sex procent mer export till landet i fråga. Importen ökar med omkring nio procent.” Detta är ett exempel på att det är komlicerat att räkna på vad invandringen faktiskt kostar samhället, eftersom både kostnader och intäkter är otroligt svåra att beräkna. Dessutom måste man ta hänsyn till de dynamiska effekter som uppstår av att ha större köpkraft i landet.

För mig är dock inte det intressanta hur mycket invandringen kostar, för i ärlighetens namn så är det omöjligt att prata om kostnader för samhället när det kommer till invandring. För om vi ska räkna på kostnaderna så måste vi också jämföra med vilka kostnader som hade drabbat samhället utan invandringen och vi måste också räkna på vad de i så fall stängda gränserna hade kostat Sverige och svensk ekonomi. Frågeställningen blir något hypotetisk, men klart är att vi hade haft mindre köpkraft i samhället och dessutom brist på arbetskraft i många sektorer vilket leder till inflation och lågkonjunktur.

Men jag vill också ifrågasätta att debatten bör handla om ekonomiska beräkningar, jag är inte rädd för att ta en sådan debatt för alla rimliga beräkningar visar att samhället är beroende av invandring och att det ger positiv effekt på tillväxten. Men det handlar också om principer, ska vi reducera människors rätt att röra sig över gränserna till vårt snäva ekonomiska perspektiv? Det är sådana tankegångar som ledde till förslag om övergångsregler mot Östeuropa när EU utvidgades. Vi ser det som självklart att vi ska få röra oss fritt över nationsgränser, hur kan vi förvägra någon annan att göra detsamma? Jag hoppas att debatten om invandringen i framtiden handlar mer om principer och människosyn och mindre om pengar.

För den som nödvändigtvis vill räkna vidare, rekomenderar jag en titt här.

Läsvärt på samma tema här