Here we go again

Trots att det lovades dyrt och heligt att FRAs spaningsresurser inte skulle användas för polisiära ändamål så har nu Socialdemokraterna och Alliansen kommit överens om att så ska bli fallet. Rikskriminalpolisen ska nu få signalspana. Jag vet inte vad som kan sägas som inte redan är sagt, argumenten för den personliga integriteten ältas men brottsbekämpning tycks kunna motivera en outsinlig källa av frihetsinskränkningar. Märkligt och mycket tråkigt

Hit men inte längre?

Igår fattade riksdagen beslut om hur och när rättsvårdande myndigheter får tillgång till de uppgifter som sparas i och med datalagringsdirektivet. I korta ordalag så blir det nu enklare för polisen att få ut uppgifter, även brott där endast böter finns på straffskalan omfattas nu.

Mathias Sundin (FP) röstade emot, vilket var otroligt välkommet. Men framförallt gäller det att detta måste ha varit sista gången vi förlorar en viktigt strid kring integritetskränkande lagstiftning. Mathias har tagit ett initiativ till att börja jobba med de lagar som nu är på plats, om du är intresserad av att diskutera vad vi kan göra åt de lagar som nu stiftats: haka på detta event. För nu måste det vara hit men inte längre!

Digital tyst minut

Nu är det ca 60 minuter kvar tills att datalagringsdirektivet röstas igenom i Sveriges riksdag. Finns inte mycket att säga utöver det som redan blivit sagt.

Det är pinsamt att Folkpartiet röstar med regeringen. Jag tittade på dagens nyhetsmorgon i SVT (hittar tyvärr inte någon länk på SVT-play ännu) och där försökte Johan Pehrson att framställa sig som en mittenpolitiker i integritetsfrågorna. Märkligt då att han konsekvent hamnar på den diametralt motsatta sidan jämfört med oss som kämpar för individens integritet i fråga efter fråga. Linda Nordlund och Adam Cwejman summerar Johan Pehrsons inställning till integritet otroligt bra: ” Så länge Johan Pehrson tillåts företräda Folkpartiet i integritetsfrågan känner vi oss alienerade i vårt eget parti”. Läs gärna hela deras artikel.

Jag tror jag ska ta en digital tyst minut när klubban har fallit.

Ett till steg mot ökad övervakning

Det närmar sig nu ett avgörande om det omförhandlade PNR-avtalet i Europaparlamentet. PNR (Passanger Name Record) eller passagerardata innehåller inte bara namn och kontaktuppgifter på de personer som flyger, utan även annan information som samlas in i samband med resandet. Det är oroväckande att den trend som startade efter 9/11 med mer och mer långtgående statlig övervakning än så länge inte har brutits. Den första upplagan av detta förslag avvisades av parlamentet, på grund av att det var en för stor inskränkning i den personliga sfären. Det är nu en omgjord text som kommer att läggas fram för parlamentet, dock verkar det inte som att några verkliga förändringar har gjort, om man får tro Sophie in’t Veld (liberal MEP från Nederländerna).

Frågan gäller inte bara vilken information som ska sparas och samlas in, utan även hur länge, samt om rättsväsendet ska få automatisk tillgång till uppgifterna eller om uppgifterna ska behöva begäras ut. Idag är det till exempel så att svensk polis och tull kan begära ut information om olika misstänkta individers flygresor. En automatisk tillgång till uppgifterna ger helt andra förutsättningar. I det ursprungliga förslaget som parlamentet avvisade var utgångspunkten att automatisk tillgång skulle ges till rättsvårdande myndigheter.

Den grundproblematik som oroar mig är att många nya förslag tillkommer som hotar den personliga integriteten utan egentlig evidens för deras nödvändighet eller för att de faktiskt kommer att vara till hjälp. En del debattörer, så som Stewart Baker (tidigare på NSA och department of homeland security), tenderar dessutom att peka ut enskilda händelser och därefter föreslå generella lösningar. Som när Baker refererar till hur det misslyckade attentatet mot ett flygplan på väg till Detroit den 25 december 2009 skulle ha stoppats med PNR. Till börja med är detta är hypotetiskt. Vidare borde man ställa sig frågan om det är ett effektivt sätt att bekämpa terrorhot på samt om nyttan av insamlandet av denna information står i proportion till den skada som kommer att uppstå som följd.

Jag hoppas att parlamentet än en gång sätter ner foten om det inte är så att man gjort märkbara förändringar jämfört med det tidigare förslaget.

En seger för Liberala Ungdomsförbundet

Liberala Ungdomsförbundet kämpade ikväll hårt för att Folkpartiet skulle ställa sig bakom vår linje om att så kallade frivilliga drogtester av barn inte ska vara tillåtet. Det blev en lång och intensiv debatt som LUF i slutändan vann! Det är en viktig seger för integriteten för skolungdomar.

Ett stort tack till alla LUFare som gjorde detta möjligt, Karl Axelsson, Moa Granqvist, Benny Lindholm, Tove Henriksson, Jonatan Macznik, Hedwig Kastenholm, Vilhelm Hanzén och många fler. Trots att partiet skickade upp allt tungt artilleri de kunde uppbacka: gruppledaren i riksdagen, båda vice-partiledarna samt stora delar av partistyrelsen. Det hjälpte föga, Folkpartiets landsmöte gick på LUFs linje!

LUFs yrkandetext som gick igenom var följande:

Folkpartiet Liberalerna ställer sig bakom hållningen att drogtester i skolan, både tvångsvisa och så kallat frivilliga, innebär en långtgående inskränkningi rätten till kroppslig integritet, och denna inskränkning uppvägs inte av de intressen den syftar till att tillgodose. Drogtester i skolanska därför inte vara tillåtna

Fler bloggare om detta: Ida Mörk, Bonnie Peterson, Frida Simonsson

Media som uppmärksammar dett: DN, GP, SVD, UNT

Datalagring

Nu är debatten igång igen kring datalagringsdirektivet, men för första gången på rätt länge är det goda nyheter för liberaler. Tysklands författningsdomstol har meddelat att den tyska versionen av denna lag strider mot deras grundlag. När man granskar lite närmre (för de som kan tyska rekommenderas en titt här) vad domstolen tagit upp som problematiskt med lagen blir än mer lättad: lagen har inte tillräckliga begränsningar kring hur datalagringen får användas, de sparade uppgifterna räcker för att kartlägga sådant som politisk tillhörighet och personliga värderingar och riskerar dessutom att leda till en utbredd känsla av att alltid vara iaktagen. Dessa kloka ord från författningsdomstolen i Tyskland är som ljuv musik i ett land där Tomas Bodström har haft allt för stort inflytande. Vi ska dock inte tro att direktivet kommer falla till marken på något sätt, domstolen menade framförallt att det är det sätt som tyska myndigheter valt att implementera direktivet som strider mot den tyska grundlagen, alltså inte själva direktivet. Men vi som är skeptiska till datalagringen kan vädra morgonluft. V och MP har redan bytt fot, och Centern kräver nu att vi väntar på den översyn av direktivet som Cecilia Malmström kommer att göra.

Jag är just nu otroligt glad över att det är en liberal politiker, och extra glad över att det är just Malmström som sitter på justitieansvaret i EU-kommissionen. En översyn av direktivet behövs verkligen och förhoppningsvis kanske direktivet kan bli frivilligt eller att minimikraven för lagringstiden kan kortas ned eller varför inte en domstolsprövning innan polisen får ta del av uppgifterna… Mycket kan förbättras och det ska bli spännande att se resultatet av Malmströms översyn – och under tiden får vi hoppas att fler stödjer Centerns förslag om att direktivet får vänta tills översynen är klar. För varför ska vi implementera något som vi kanske måste revidera bara några månader efter att vi implementerat det?

Mer kommentarer kring datalagringen: Mark Klamberg, HAX, Liberati