Bra dag för svensk ekonomi

Igår var inte bara en bra dag för papperslösa, det var också en bra dag för svensk ekonomi. Anders Borg presenterade mycket fina siffror och det är mycket tack vare Alliansens politik. Att Östros gör bittra kommentarer är bara väntat. Detta kan betyda ytterligare skattesänkningar 2012, vilket vore väldigt välkommet. Att det ser ut som att vi kan nå 80-talets smått magiskt låga arbetslöshetssiffror utan att inflationen skenar är helt fantastisk. Men jag tror det är viktigt att vi fortsätter att reformera arbetsmarknaden annars kommer vi drabbas av en kalldusch vid nästa lågkonjunktur.

Ekonomin går som tåget (nej inte era tåg, SJ) och papperslösa får rättigheter – nice med Alliansregering!

Upp till kamp för platt skatt

LUF har just dragit gång en kampanjtävling mellan distrikten och LUF Storstockholm har rivstartat, leder just nu värvningstävlingen och har precis gjort en kampanj för plattskatt:

Cred till André, Joar med flera som gjorde denna kampanj verklighet! Så upp till kamp emot marginaleffekterna!

Idag har vi flera steg i skattesystemet, desto mer du tjänar desto större andel av din lön går till skatt. Problemet är att det bildas enorma trösklar: när du tjänar den där extra hundralappen kan det innebära att din skattesats ökar så mycket att det inte lönade sig att arbeta den där extra timman, eller ta det där jobbet som skulle gjort att du tjänat lite mer innan skatt. Det vore bättre om vi hade ett mycket högre grundavdrag och utöver detta hade alla samma procentsats i skatt. Detta skulle leda till att man fick en progressivitet i systemet, men man har då inga trösklar. Istället har man en långsam uppförsbacke. Ett sådant system skulle inte hämma drivkrafterna för att anstränga sig mer. Det är också mer rättvist då skillnaderna i hur mycket skatt man betalar är konstant oavsett mellan vilka inkomststeg du jämför.

Fler som bloggar: André Nilsson, Bilder från kampanjen

Glädjande nyheter för Stockholm

Saker och ting är på rätt väg, framför allt i Stockholm. Bland annat så får Stockholms läns landsting nu in mer pengar än budgeterat i skatteintäckter och därmed överskott i budgeten. Mycket tack vare vår ansvarsfulla politik där vi inte strött pengar omkring oss som oppositionen vill göra. Att Stockholm mår bättre för varje år som går är naturligtvis glädjande, men inget som inte kan komma att förändras snabbt om de rödgröna får makten och börjar höja skatterna igen.

På temat saker som blir bättre för varje år som går men som snabbt kan förändras om de rödgröna får som de vill skriver Ilija Batljan skriver idag på SVD. Batljan kritiserar vårdval Stockholm men för att lyckas med detta så vrider han till siffrorna. Faktum är att idag så söker fler personer vård i mer utsatta områden jämfört med mer välmående områden. Det är viktigt att den fria etableringen får vara kvar och att vårdvalet fortsätter att utvecklas istället för att vi försöker vrida klockan tillbaka.

Fler som bloggar om detta: Olov Linquist, Birgitta Rydberg, Hans Åberg

Årets skämt?

Oväntade förslag dyker alltid upp i en valrörelse, men gårdagens Butler-förslag från Socialdemokraterna fick mig först att fundera på om det var något slags skämt eller om det var på riktigt. Efter att ha förvissat mig om att det verkligen var på riktigt tog mig en funderare på deras förslag.

Den första frågan är naturligtvis hur ska allt detta ska finansieras? För om det fanns en marknad för detta så skulle det uppstå. Någon svart marknad för dessa tjänster finns inte heller att tala om som kan göras vit via skatterabatter. Hade S tänkt att gå in med offentliga medel om det visar sig att det inte finns några privata företag som vill etablera sig på detta område? Ett mycket konstigt förslag, men det förhöjde underhållningsvärdet på valrörelsen i alla fall.

Fler som bloggar om detta: Nicholas Nikander, Amanda Brihed, Victor Zettermann, Andreas Froby, Birgitta Rydberg, Rasmus Jonlund

Jobb, jobb, jobb

Socialdemokraterna har tappat i förtroende när det gäller jobbpolitiken. Att de igår presenterade ett ‘nytt’ program där samma gamla politik presenteras igen lär nog inte förbättra dessa siffror. För att kommentera de 6 förslag som Östros och Sahlin kommer med:

1. Ett brett kompetenslyft med 44 000 fler platser inom komvux, folkhögskolor, högskolor och yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. – Alliansen har redan ökat platserna inom alla dessa områden. Dessutom har Yrkeshögskolan sagt att de inte kan bygga ut fler platser just nu utan att försämra kvalitén i utbildningen. Samma sak gäller högskolan.

2. Fler praktikplatser. – Ett lovvärt förslag, men dels har Alliansen redan gjort detta som en del av komvux-satsningen. Och dels vore det långt bättre att som Folkpartiet vill, satsa på lärlingsjobb istället. Det ger riktiga jobb och ett första steg in på arbetsmarknaden för unga.

3. Gröna jobb till långtidsarbetslösa. – Låter helt fantastiskt, vad det i praktiken betyder är jag rätt nyfiken på. Vad som däremot är intressant är hur (om vi pratar gröna jobb) hur energiförsörjningen ska ske utan att vi släpper ut koldioxid om vi inte bygger nya kärnkraftverk för att ersätta de gamla.

4. Sänka arbetsgivaravgifterna för småföretagen. – Härligt att S har tagit intryck av Folkpartiets politik, det har vi drivit länge. FP kräver en rabatt på arbetsgivaravgiften på 10% på de första 300 000 kronorna av lönesummorna. Detta skulle vara en rejäl lättnad för alla småföretag.

5. Inrätta en ny riskkapitalfond för att stimulera nyföretagande. – Vi har ett bankväsende och entreprenörer som är specialiserade på detta, vad säger att staten skulle göra detta bättre? Inget. Däremot kanske detta krävs med Sossarnas politik, för när de återinför förmögenhetsskatten så kommer många riskkapitalister åter att lämna landet och förutsättningarna försämras avsevärt när det gäller att starta nya företag. Att då staten ska gå in som ersättare är både dyrare och sämre.

6. Genomföra en historisk infrastruktursatsning. – Har Alliansen redan gjort. De flesta av de rödgrönas andra satsningar som de vill göra är helt eller delvis ofinansierade. Dessutom vill de finansiera många av satsningarna via den så kallade kilometerskatten, som det fortfarande är ovisst om den går att införa.

Så för att summera känns det inte så nytt, och inte heller så genomtänkt.

Fler som bloggar om detta: Kent Persson, Christian Ohlsson

Lokal prestige som kostar

Det finns en rad olika festivaler runt om i Sverige och de senaste åren har de bara blivit fler. Många av dessa går bra, eller till och med väldigt bra. Andra går mindre bra. Hultsfredsfestivalen har gått i konkurs och nu har Arvikafestivalen problem. Jag har själv aldrig varit på Arvika, dock har jag varit på Hultsfred även om det var ett par år sedan. Det är lite tråkigt, men samtidigt spelades inte min musik på Hultsfred längre så det spelar inte så stor roll – och med deras profil de haft de senaste åren så går det bra att se precis samma band på i princip valfri annan festival.

Det är välkänt att kommunerna där Sveriges festivaler i de flesta fall stödjer på olika sätt de lokala festivalerna för att det är bra för turismen. Det skulle vara intressant att se någon slags kalkyl för hur lönsamt detta är för kommunerna, men lokal prestige brukar dock prioriteras före ekonomisk nytta. Men är det inte lite intressant att nu när festivalerna har problem så ropas det på mer stöd? Hultsfredsfestivalen fick omfattande ekonomiskt stöd från kommunen, men dog ändå. Nu meddelar Arvikefestivalen att de behöver hjälp för att överleva, att fråga efter mer skattemedel blir en naturlig konsekvens när kommunen en gång har gått in med pengar. Och frågan är till vilken nytta? Hur mycket ska lokal prestige få kosta?

Det finns en alldeles utomordentligt fungerande marknad för festivaler, och ett mycket stort underlag av kunder – ändå får festivalerna allt som oftast stöd vid behov. Att tala om någon festivaldöd är inte korrekt, Expressen skriver också om detta: det handlar snarare om att dåligt skötta festivaler får problem – medan de som sköts bra klarar sig. Precis som vilka andra företag som helst.

Så frågan är åter igen, varför ska kommunpolitiker in och stödja festivaler? Hur mycket ska den lokala prestigen få kosta kommuninvånarna? Jag hoppas att politikerna i Arvika tar sitt förnuft till fånga och inte spenderar invånarnas pengar på en festival. Även om det kan tyckas vara festligt att ställa till med party för skattepengar. Förutsatt då att pengarna faktiskt hjälper, vilket inte är säkert som fallet Hultsfred visar.

Fantastiskt osakligt

Det är ganska fascinerande hur fruktansvärt osaklig, vilka halvsanningar och helt absurda insinuationer som Mona Sahlin kan komma undan med utan att bli sliten sönder och samman i media. Hon och Ingvar Carlsson skrev idag en debattartikel i Svenska Dagbladet som var full av just osakliga påståenden, halvsanningar och absurda insinuationer.

”Endast 3 procent av svenska folket stödjer regeringens straffbeskattning av pensionärer.” – Jag skulle vilja veta hur den frågan var ställd, för det finns gott om undersökningar som visar att Alliansens skattesänkningar är populära, mycket eftersom de som tjänar minst i månaden tjänar mest på Alliansens skattesänkningar. Men Mona gillar inte att Alliansen sänkt skatten för löntagare mer än för pensionärer, men det är inte av omvårdnad för pensionärerna som Mona klagar, hon vill bara att skatten ska höjas igen för alla arbetare. Vilket är helt absurt att istället för att erkänna att hon vill chockhöja skatten för de som arbetar pratar hon om att löntagare och pensionärer ska ha samma skatt. Absurt. Om det var av omvårdnad för pensionärers ekonomi skulle hon be om ursäkt för att S aldrig sänkte skatten för pensionärer, medan Alliansen gjort detta vid 3 tillfällen på 4 år (Skatten för pensionärer har sänkts 2009, 2010 och ytterligare 2011)

Konstiga insinuationer om att borgerligheten skulle vara ondsint är lika absurt varje gång; ”Barnfattigdomen når idag rekordnivåer. Arbetslösheten är hög.” Att arbetslösheten är hög stämmer, men tack vare Alliansregeringen så har vi klarat oss extremt bra jämfört med övriga länder. För bara något år sedan trodde alla bedömare att arbetslösheten skulle nå sin peak kring 12% år 2010. I år når mycket riktigt arbetslösheten sin peak, men det blev på 9,5 %, detta tack vare Alliansens politik. Och att Alliansen på något sätt skulle ha orsakat ökad barnfattigdom och andra hemska plågor känns snarare taget ur en tramsig ungdomsförbundsdebatt, men detta är alltså Socialdemokraternas partiledare.

Om jag var Mona Sahlin skulle jag rannsaka mitt eget parti lite när det gäller Social pathos! Socialdemokraterna har en fullkomligt vidrig syn på flyktingar, det var Socialdemokraterna med Ingvar Carlsson i spetsen som genomförde NyDemokratis politik på punkt efter punkt i flyktingpolitiken när de kom tillbaka till makten 1994. När Folkpartiet nu driver att papperslösa flyktingar ska ha rätt till vård så står Sossarna helt tysta och tittar på.

”Totalt har skatten sänkts med närmare 100 miljarder. Detta har i stor utsträckning finansierats med lån och nedskärningar.” Det är faktiskt sant att Alliansen sänkt skatten med 100 miljarder, och 90 av dem har de rödgrönas accepterat i sin egen politik via sin egen budgetmotion i våras. Men det är direkt lögn att det skett via lån och nedskärningar. Regeringen har inte lånat till skattesänkningar.

”Budgetöverskottet på 70 miljarder har förvandlats till ett stort underskott”. Det kom en finanskris som gjorde det påkallat att göra extra satsningar. Men vi har ett av de lägsta budgetunderskotten i västvärlden, och högst tillväxt i Europa tack vare Alliansen. Hade vi följt Mona Sahlins politik så hade budgetunderskottet varit mångdubbelt större. Sossarna har lovat allt till alla de senaste åren, bland annat hade vi ägd bilfabriker till ingen nytta. Med tanke på hur mycket Mona har lovat till höger och vänster undrar jag hur hon allvarligt vågar prata om budgettar över huvud taget. Extra komiskt är det att hon dessutom ofta kritiserar regeringen för att ha satsat för lite pengar!

Jag tycker det är helt otroligt hur en partiledare kan vara så djupt osaklig och komma med direkta felaktigheter. Kanske är det därför som förtroendesiffrorna för Mona är så låga…

Fler som bloggar om detta: Amanda Brihed

Tack Alliansen

Idag skriver DN om att arbetslösheten sjunker. Just nu är 8,3% arbetslösa vilket är 0,2% lägre jämfört med maj. Det är glädjande att vi hela tiden får nya tecken på att krisen är på väg att försvinna. Vi måste åter igen rikta ett stort tack till Alliansen för att ha klarat krisen väldigt bra. Jag får fortfarande lite mardrömmar kring vad som hänt om sossarna hade fått vara med och bestämma under krisen, då hade vi skattebetalare med all sannolikhet köpt upp både det ena och det andra. Bland annat bilfabriker, det är intressant att S inte lärde sig av 70-talskrisen.

Men nu ser det bra ut och nu gäller det bara att Alliansen får fortsätta så att vi inte riskerar ett vänsterexperiment som kommer spela tärning på grekiskt manér med våra gemensamma medel. Då kommer arbetslösheten skjuta i höjden igen.

Det Liberala Sveriges historia

Tankesmedjan FORES arrangerade idag ett seminarium om det liberala Sveriges historia, en berättelse ofta helt bortglömd i Socialdemokraternas hegemoniska tidevarv. Enligt den allmänt vedertagna bilden av Sveriges historia byggde Socialdemokraterna välfärden. Men vid en närmare blick ser man en annan bild, dock måste man titta närmre för att få tillgång till den eftersom de flesta skolböckerna idag ger en ganska skev bild.

Sveriges välstånd byggdes tack vare 100 år av tillväxt mellan 1870 och 1970. Men vilka skapade förutsättningarna för denna otroliga tillväxt? Jo, det var liberaliseringar på 1800-talet! Skråväsendet avskaffades, riksdagen öppnade upp för friare handel, protektionismen avskaffades till stor del och det skedde politiska reformer mot allmän och lika rösträtt som fullbordades 1921 när alla svenskar hade lika och allmän rösträtt. Dessa reformer kombinerat med mer marknadsekonomi och mindre detaljstyre från politiskt håll. Detta lade grunden till tillväxten.

Tillväxten stannade av på 70-talet, men vad berodde då detta på? Då hade Socialdemokraterna suttit vid makten i ett antal år utan att rört grunden i det som låg till grund för tillväxten i Sverige. Dock började S på 70-talet att sätta igång en större socialiseringsprocess än de tidigare gett sig på. Det var löntagarfonder och stöd och subventioner till inhemsk produktion (bland annat till varvsindustrin). Denna politik gjorde att Sverige ramlade från 3e plats i listan över världens rikaste länder ner till en 17 plats 10 år senare. Denna utveckling hade kunnat hejdats om vi hade haft längre perioder med liberalt styre.

Nu när Alliansen styr Sverige så har utvecklingen vänts, har vi åter en av väst-världens starkaste tillväxter (trots finanskrisen) och vi har inte köpt upp bilfabriker så som LO ville. Dessutom har viktiga reformer så som arbetskraftsinvandring, sänkte skatter, mer valfrihet i skolan kommer göra att Sverige har återigen förutsättningarna för många år av kommande tillväxt om den nuvarande politiken får fortsätta.

Ett varningens finger

Även om exemplet med Grekland är något vulgärt när man pratar om vad som kan hända med en rödgrön regering, men en riktigt relevant varningsklocka är den sanering som den nya brittiska regeringen tvingas till efter att Labour låtit miljarderna rulla år efter år. En liknande sanering kommer Sverige stå inför om de rödgröna får sitta vid makten ett par år. Med alla deras ofinansierade löften kommer en sanering av ekonomin vara nödvändig ganska snabbt.